Kattungarna föds - en guide för kattuppfödare

Förberedelser innan förlossningen

Näringsriktig kost

Under dräktigheten behöver din katthona en näringsrik och balanserad kost för att säkerställa att hon och kattungarna får de näringsämnen de behöver. Börja gärna ge henne ett kattungefoder av hög kvalité - med fördel det fodret som kattungarna ska äta senare. Kattmamman kan också behöva få i sig extra energi under förlossningen, och då är det bra att ge henne näringspasta eller äggula.

Förberedelse av bolåda

Förbered en lugn, varm och trygg plats där din katthona kan föda. Många uppfödare använder burar i tyg av lite större storlek som inreds med mjuka handdukar eller filtar för att skapa ett mysigt bo där katthonan kan få lugn och ro.

Placera bolådan i ett lugnt område i hemmet där hon kan känna sig säker, välj en plats som är fri från drag och höga ljud. Det ska vara ett utrymme där hon kan vara ostörd men där du fortfarande kan övervaka henne. Höj gärna temperaturen i rummet lite så ungarna håller sig varma, en nyfödd kattunge kan inte smälta maten om kroppstemperaturen är under 34 grader. Det går också bra att ha en värmedyna på låg effekt under filtarna i en del av bolådan.

Se till att boet är tillräckligt stort för att bekvämt rymma både kattmamman och alla kattungar. Det ska vara lätt för kattmamman att komma in och ut, men samtidigt tillräckligt skyddat för att hålla kattungarna säkra.

Förberedelse av nödvändig utrustning under förlossningen

• Rena handdukar och filtar för att torka av kattungarna och hålla dem varma.

• Steril trubbig sax för att klippa navelsträngen med om kattmamman inte gör det själv.

• Desinfektionsmedel för att hålla utrustningen steril.

• Handskar för att minska risken för infektioner vid assistans.

• Slemsug för att eventuellt suga bort slem och fostervatten i näsborrar och mun på kattungarna.

• Våg för att väga kattungarna med och övervaka deras tillväxt.

• Mjölkersättning för kattungar och nappflaska ifall kattmamman inte kan mata sina ungar.

• Telefonnummer till veterinären för akuta situationer eller om du behöver råd.

• Anteckningsbok, penna och klocka för att anteckna klockslag för varje unges födsel, när vattnet gått, vikt och hälsostatus för varje kattunge. Om du behöver kontakta veterinär är det viktigt att ha så mycket information som möjligt.

Förlossningen

Så visar en katthona att förlossningen är nära

Din katthona kan visa flera tecken på att förlossningen är nära, till exempel:

• Rastlöshet: hon kan bli mer rastlös och vandra omkring.

• Förlust av aptit: hon kan sluta äta ett dygn före förlossningen.

• Bädda: hon kan börja gräva och bädda i bolådan.

• Temperatursänkning: ta tempen på honan cirka 1 dygn innan beräknad födsel. Hennes kroppstemperatur sjunker till ca 36 grader och står still ett tag, sen går den upp till normal temperatur på ca 38,5 grader. Oftast sätter förlossningen i gång 12–24 timmar efter att kroppstemperaturen sjunkit.

Förlossningens Faser

Öppningsfasen
Under denna fas kommer din katthona att börja få värkar, så kallade förvärkar, genom gradvis ökande sammandragningar av livmoderväggen. Öppningsvärkarna vidgar livmoderhalsen, ibland kan man se slemproppen som en kladdig flytning i slidmynningen. Dessa värkar syns inte som mer än kanske en krusning i pälsen, men de kan kännas om man lägger handen på honans mage. Denna fas pågår i minst 12 timmar.

Utdrivningsfasen
Under denna fas kommer kattungarna att börja födas, och värkarna blir starkare och tätare. Utdrivningsvärkarna pågår under 2–24 timmar, och dessa värkar syns tydligt då honans bukmuskulatur också hjälper till.

Honans beteende varierar från att hon ligger still eller sitter i sitt bo till att hon blir orolig och vandrar runt, men oftast har honan ett naturligt lugn vid förlossningen. Hon kan ändra fostrens läge om det är felaktigt genom att rulla sig eller springa runt.

Första ungen tar oftast längst tid att föda fram, och tiden innan första kattungen föds varierar. Så länge katthonan mår bra och man inte sett något fostervatten kan man avvakta utan att stressa honan. Varje kattunge ligger i en fostersäck med fostervatten och vattnet går för varje unge. Man kan se första kattungen med säck som en bubbla i slidöppningen. Ungarna kan födas med både frambenen och med bakbenen först, båda sätten är helt normala.

Även tiden mellan varje kattunge kan variera, oftast är det 10–60 minuter mellan varje unge men ibland kan det gå ett par timmar emellan. Att föda fram ett dött foster är mycket jobbigare för honan, ett levande foster hjälper själv till att ta sig ut.

Efterbördsfasen
Oftast kommer efterbörden (moderkakan) samtidigt med kattungen eller strax efter. Varje foster har en egen moderkaka som en gördel runt sig. Honan äter gärna upp moderkakan både för att städa upp, och för att det är nyttigt. Katthonan bör dock inte äta för många moderkakor eftersom hon då kan bli dålig i magen. Håll koll på hur många hon får i sig och ta eventuellt bort dessa om det blir många. Kontrollera att moderkakorna ser friska ut - de ska se ut som ett stycke rått, färskt kött. När honan ätit moderkakan tar hon oftast en bit av navelsträngen också för att avnavla ungen.

Assistera vid förlossningen

Det är oftast bäst att låta kattmamman sköta förlossningen själv, men var beredd att assistera om det behövs.

Fosterhinnor
Kontrollera att fosterhinnorna lossnat kring näsa och mun hos kattungen. Om honan inte slickar bort hinnorna själv så ska du lossa de runt ungens ansikte. Om ungen andas, rör sig och piper kan man sitta lugnt och titta på och se så honan slickar kattungen för att få i gång blodcirkulationen. Men om kattungen rosslar eller inte andas när du tagit bort fosterhinnan kan du massera, torka den torr och torka bort vätska runt munnen. Kontrollera att andningsvägarna är fria och att tungan inte sitter i vägen. Kontrollera även så att kattungen inte har gomspalt genom att försöka kolla i ungens mun. Där kan man eventuellt se att gommen inte är hel utan att där är ett litet hål. Gomspalt gör att kattungen inte kan dia ordentligt och mjölken rinner oftast ut i näsborrarna.

Klipp av navelsträngen
Om kattmamman inte biter av navelsträngen så behöver du hjälpa till med avnavlingen. Det går normalt på automatik för honan men framför allt vid första kullen kan du behöva hjälpa henne. Klipp av navelsträngen med en trubbig sax eller fila av den med naglarna 3-5cm från ungens mage, knip ihop tumme och pekfinger och klipp utanför fingrarna, håll kvar i ca en halv minut för att stoppa blödning.

Om kattungen fastnar
Om ungen kommer ut med bakbenen först och fastnar kan du behöva hjälpa till. Dra inte i ungens ben eller svans. När ungens höfter är ute så kan du hjälpa till att hålla om dessa eller nypa tag i ryggskinnet. Hjälp till att dra i samband med värken med en lite skruvande rörelse, men hjälp bara till om det verkligen behövs och är du osäker ska du kontakta veterinär eller en erfaren uppfödare.

Se till att kattungarna diar
Se till att varje kattunge börjar dia inom de första två timmarna efter födseln. Detta är viktigt för att de ska få i sig råmjölken som innehåller viktiga antikroppar.

Övervakning av kattmamman och kattungarna

Efter förlossningen är det viktigt att hålla ett öga på både kattmamman och kattungarna. Se till att:

Kattungarna diar regelbundet och går upp i vikt
Väg kattungarna regelbundet för att säkerställa att de växer som de ska. Vägs kattungarna dagligen så är en normal viktuppgång mellan 10–15 gram per dag. En frisk kattunge är pigg, lite rund om magen och blir lite sur när man plockar upp den.

Kattmamman får tillräckligt med näring och vätska
Hon kommer att behöva extra mat och vatten för att producera tillräckligt med mjölk.

Alla kattungar är varma och trygga
Kattungar kan inte reglera sin kroppstemperatur ordentligt, så se till att de hålls varma och nära sin mamma.

Städa och hålla rent
Byt ut och tvätta filtar och handdukar i bolådan regelbundet för att hålla miljön ren och hygienisk. Detta hjälper till att förhindra infektioner och för att hålla både kattmamman och kattungarna friska.

Kattungarnas tarmar och blåsa fungerar
Håll uppsikt så att kattmamman hjälper kattungarna att tömma tarmarna och blåsan genom att slicka ungarna i rumpan. Kontrollera gärna själv också att kattungarna får sina blåsor och tarmar tömda genom att tvätta kattungarna i rumpan och könet med en ljummen bomullsrondell. Då håller du koll ifall kattmamman kanske glömt någon kattunge.

Vanliga komplikationer

Kraftigt värkarbete men ingen unge föds

Om din katthona har kraftiga värkar utan att en kattunge föds på mer än 30 minuter eller om det går över två timmar sedan senaste kattungen kom ut ska du kontakta din veterinär.

Veterinären kan behöva assistera med förlossningen, antingen genom manuella metoder eller i svåra fall genom kejsarsnitt. Försök inte att dra ut kattungen själv, då detta kan skada både kattungen och kattmamman.

Förlossningsblödningar

Om du märker missfärgad/tegelröd flytning innan första fostret kommit, kraftig blödning under eller efter förlossningen, ska du söka veterinärvård omedelbart. Lätt blödning är normalt, men kraftig blödning kan vara ett tecken på allvarliga problem.

Din veterinär kan behöva ge medicinsk behandling för att stoppa blödningen och säkerställa att inga efterbördsdelar kvarblir i livmodern, eftersom det kan orsaka infektioner.

Mjölkbrist

Om din katthona inte producerar tillräckligt med mjölk kan kattungarna behöva extra stöd med syntetisk kattmjölksersättning. Använd en nappflaska eller speciell spruta för att mata kattungarna med ersättningen. Följ noggrant instruktionerna på förpackningen för att blanda och mata korrekt. Rådfråga veterinär om hur du ska mata kattungarna om du känner dig osäker.

Hypotermi (Köldskador)

Nyfödda kattungar är mycket känsliga för kyla. Se till att förlossningsområdet är varmt och att kattungarna hålls nära sin mamma för värme. Använd värmedyna för att hålla området varmt, men lägg inte kattungarna direkt på dynan. Se till att kattungarna inte blir för varma, eftersom överhettning också kan vara farligt.

Mastit (Inflammation i Juvern)

Mastit kan uppstå om en mjölkkörtel blir inflammerad. Det kan göra ont för kattmamman och påverka mjölkproduktionen.Om du märker tecken på mastit (svullnad, rodnad, smärta vid beröring), ska du kontakta din veterinär. Behandling kan inkludera antibiotika och värmebehandling.