Födoämnesallergi hos hund - Eliminationsdiet

Det här behöver du för att genomföra en eliminationsdiet

Eliminationsdieten kan genomföras med helfoder, hemlagad mat eller färskfoder. Man försöker välja råvarorna som hunden inte ätit förut – endast proteiner som djuret utsatts för tidigare kan orsaka allergisymtom.

Eliminationsdiet med hemlagad mat

Väljer du hemlagad mat eller färskfoder börjar du med en proteinkälla och en kolhydratkälla. Ofta används kött i form av ren, kalkon eller lamm och som kolhydrat brukar man använda kokt potatis, havre, bovete eller sötpotatis. I en hunds eliminationsdiet kan man också använda fisk.

Eliminationsdiet med färskfoder

Det finns många sorters färskfoder med kort och tydlig ingredienslista så du lätt kan se vad hunden får i sig. Antingen väljer du ett helfoder med en proteinkälla, exempelvis SMAAK Raw Complete Adult Sensitive Gris, eller så kan du under denna begränsade tid använda dig av ett kompletteringsfoder med enbart en proteinkälla och ännu kortare innehållsförteckning så som Vom og Hundemat Taste Lamm.

Om du har svårt att hitta en ny proteinkälla för eliminationsdieten

Om hunden redan hunnit utsättas för många olika födoämnen under sitt liv kan det vara knepigt att hitta en ny proteinkälla: känguru, struts och andra sällsyntare djurproteinkällor kan vara svårare att få tag på och dessutom ofta dyra. I sådana situationer är det klokast och enklast att använda helfoder som är skräddarsytt för allergiker.

Som helfoder passar produkter från djuraffären eller veterinären, med ett fåtal ingredienser av god kvalitet och där proteinerna är spjälkade med en specialbehandling. Bland Arken Zoo's helfoder har bl.a. produktserierna Purenatural Sensitive och Grain Free, Nutrima Health Digestion samt Brit Care passat särskilt bra för känsliga djur. Brit veterinary diets kan ges på inrådan från veterinär.

Så länge varar eliminationen under eliminationsdieten

Den egentliga eliminationen varar vanligtvis cirka 8 veckor. Under den tiden får hunden endast den mat som hör till dieten, samt vatten.

Provokation under eliminationsdieten

Efter eliminationen börjar den så kallade provokationen där man testar eventuella orsaker till symtomen genom att lägga till dem i dieten, en protein- eller kolhydratkälla per vecka. Efter provokationen återgår man till eliminationsdieten i några dagar och därefter kan man prova nästa födoämne tills man hittar det som orsakar symtomen.

Var noggrann med godiset under eliminationsdieten

Det är viktigt att hunden inte får i sig något annat än det som hör till dieten. Hundar får inte tugga gräs eller smaka på till exempel kaninpluttar ute på promenaden. Godis, tuggben, näringstillskott och tandvårdsprodukter är också förbjudna för den som är på eliminationsdiet. Det är bra att milt men bestämt säga åt familjemedlemmar och gäster att inte smussla godbitar åt den eventuellt tiggande sötnosen - det förstör försöket till uteslutningsmetoden och är till skada för hundens hälsa. Jakt- och tuggbehovet kan tillgodoses genom att portionera den rätta maten i en aktiveringsleksak. Torkade djurdelar kan i vissa fall vara lämpliga att tugga på: om eliminationsdieten till exempel innehåller hjort kan man med gott samvete bjuda på torkad hjort. Nylabone-ben är allergivänliga tuggben för hundar. De innehåller inga proteiner som orsakar allergi. Prova gärna – många hundar gillar dessa ben så mycket att de inte längre vill ha riktiga!

Eliminationsdieten ger ett givande resultat

I bästa fall avslöjar eliminationsdieten att det bara är ett födoämne som orsakar allergi, till exempel mjölkprodukter, nötkött eller något spannmål. Då får det ihärdiga detektivarbetet ett riktigt lyckligt slut: en liten förändring i kosten kan förbättra sällskapsdjurets vardag radikalt och detektiven kan gratulera sig själv till ett väl gjort arbete.

Eliminationsdieten ger inte ett givande resultat

Det är bra att minnas att hud- och matsmältningsproblem också kan bero på en organisk sjukdom eller ett parasitangrepp, som kräver behandling av veterinär. Även om man upptäcker allergi kan det behövas veterinärhjälp: det är till exempel vanligt att svampar och bakterier angriper hudskador som beror på överkänslighet, i och med att djuret kliar och slickar sig. Sådana infektioner går inte nödvändigtvis över bara för att man eliminerar orsaken till allergin. Ett kapitel för sig är atopiska hudsymtom, som sällan beror på födoämnesöverkänslighet. Atopiska problem är ofta ärftliga och kan aktiveras till exempel av någon miljöfaktor. Bland annat pollen, kvalster och svampsporer kan orsaka atopiska hudsymtom. Särskilt vår och höst är problematiska för atopiker. Atopi är sällan förknippat med magbesvär, men desto oftare med återkommande öroninflammationer. Vid födoämnesallergi fortsätter symtomen vanligen så länge hunden får i sig det födoämne som orsakar symtomen. Atopiska symtom brukar däremot gå i vågor. Man kan ändå inte dra någon direkt slutsats om orsaken till symtomen utifrån deras placering och uppträdande. Även atopiska djur kan få hjälp: bland annat hyposensibilisering har gett utmärkta resultat. Vänd dig till en veterinär om symtomen verkar störa ditt sällskapsdjurs dagliga liv! Ett besök kan bespara dig långvarigt grubblande.